Lite som persilja

Den verkar ha dött ut och den verkar inte ha blivit till det brusande hav av idéer och nytänkande inom modeindustrin som jag hade hoppats på. För någon eller några säsonger sedan var var och vartannat plagg från det kända modeföretaget i ekologisk bomull, i något återvunnet material eller på något sätt lite bättre än det konventionella. Det var en trevande kreativitet som såg ut att kunna växa till något fint. Nu när jag sitter och tittar i en katalog idag hittar jag bara två-tre produkter i hela katalogen som är av denna typ. Istället flirtar man med 60-talet i både form färg och material. Det innebär massor av plagg i 100% polyester som är ett oljebaserat material samt att det inte låter huden andas för fem öre. Konsekvensen blir att vi istället för att se framåt mot en mer ekologiskt hållbar modeindustri (materialmässigt) tar ett stort och tråkigt idélöst steg tillbaka samtidigt som vi går runt i vår instängda svett.
Att det blir svettigt och obehagligt kommer folk såklart märka och jag blir orolig att antibakteriella tillsatser i textilierna kommer att komma i spåren av polyestern eftersom människor är så rädda för att lukta idag.
Jag hoppas verkligen att det här är en tillfällig nyck av ett företag som gärna skroderar om hur framsynta och innovativa de är när det gäller hållbar utveckling, om nu konsumtion överhuvudtaget kan vara det? Jag tar istället fram en sax och dammar av något gammalt i min garderob för jag tänker fortsätta att följa den gröna vågen.

Kvicksilvermängden i västerbottnisk insjöfisk är fortsatt alarmerande hög trots att nedfallet på senare år har minskat. Hmm, vad kan det bero på?
Jag säger bara: Sluta kalhugga så förbannat och tänk lite längre! Om det inte finns några träd eller växter som binder det i marken så är det väl klart att det tar första bästa resan till närmaste vattendrag och sjö som sedan ackumuleras i näringskedjan. Vad svensk skogsbruk är och gör idag är öken. Öken är precis också vad det blir om man plockar ut all biomassa som GROT och stubbar.  Låt mikroberna frodas så kanske det åtminstone kan bli en aning naturligare återetablering och minskad kvicksilverflykt.
Det här är orimligt!

Jag är nu stolt ägare till en väldigt tekniskt avancerad och stor groddburk sedan två veckor vilket är väldigt kul. I fredags slängde jag ner lite allt möjligt såsom smörgåskrasse och gula ärtor och nu är det redan grodd och grönt trots att mitt studentrum är mörkare än  ett grävlingsgryt. Jag vet egentligen inte om man kan grodda gula ärtor och om det kommer att bli något grönt som om möjligt kan likna ärtskotten man köper i butik, men jag hoppas på det :)
Dock som miljö och hälsoskyddsstudent har man helt plötsligt gått in på livsmedelsverkets hemsida för att läsa om groddar och det förekommer visst en del fall av salmonella m.fl bacillusker. Det är för att det är perfekta förhållanden för dem under groning då det är fuktigt och lite varmt, och i och med att skalen går sönder får de tillgång till näring från fröet. Jag får väl helt enkelt hoppas på det bästa och inte pilla för mycket med fingrarna på dem. Är fortfarande lite för övermedveten om bakteriernas existens för att jag ska må riktigt bra.
Vill man lära sig grodda på ett enkelt och bra sätt utan märkliga superburkar kan man läsa här http://groddprinsen.norrlage.se/

Annars är det fortsatt intensivt på fysiologikursen och det är hög tid att sätta igång med grupparbete om akrylamid. Det blir nog väldigt intressant och jag hoppas jag ska förstå mekanismen om hur det omvandlas i kroppen och blir farligt för som jag hittills har förstått så är det inte superfarligt då det är vattenlösligt men att levern får för sig att den ska göra om det till något som då kan lagras in i kroppens fettvävnad och nervernas myelinskida och då blir ett nervgift. Att det också tillkommer då kolhydrater upphettas t.ex potatisens kolhydrater i chips mjölets kolhydrater i knäckebröd, är ju också väldigt intressant och därmed utnämner jag akrylamid till det godaste miljö/nervgiftet :)

Idag började andra terminen på MHS med ännu en mastig 15hp kurs. Den här gången blev det mikrobiologi och fysiologi på schemat. Det betyder också att det "bara" är 2 1/2 år kvar, vilket i och för sig känns ganska långt bort men om det fortsätter i samma tempo som det gör nu kommer jag vara färdig i ett huj.
Jag tror kursen blir intressant eftersom bakterier och virus och annat är något som jag tycker är så väldans intressant. Dock verkar tempot vara högt och därför är jag i valet och kvalet om jag ska lägga distanskursen Förgiftning av marina miljöer på hyllan ett år, trots att den också verkar lika intressant.  Jaja.. vi får väl se hur det blir.

Här där jag bor hänger det ett stort gäng sidensvansar lite nu och då.  Jag förstår inte riktigt vad de ser i det här miljonprogramsområdet. Men bären i träden gillar de skarpt!
Jag har länge funderat på vad de gör om sommaren när de inte går in för det här med gängbildning på vintern. Tydligen bygger den bo och häckar i norra norrlands skogsland men de är svåra att räkna då de lever ett väldigt tillbakadraget liv. De lever tydligen främst på insekter under sommaren och har sitt bo i en gran eller en tall. Eftersom vinterbär och frukt ofta jäser och att sidensvansen äter väldigt mycket finns det risk att den helt enkelt blir full därför har den visst kallats för dumsnut i delar av Sverige. Likheten med studenter är slående; de driver runt i stora gäng och tendensen att ta ett bär/en öl för mycket är överhängande.
Allt detta och mer intressant går att läsa på Sveriges Ornitologiska förenings sida (http://www.sofnet.org/index.asp?lev=1230&typ=1)
Den är ju också väldigt vacker, kanske den får bli inspiration till något projekt framöver.



Bildkälla: http://www.sofnet.org/index.asp?lev=1230&typ=1

Såg filmen The boat that Rocked med Fanny ikväll. Den var rolig och inte ett dugg svårmodig och nu önskar jag att jag levde i U.K på 60-talet, på en båt i ett kallt hav (som såklart inte alls är kallt för det är ju 60-tal!) med en massa bra skivor och fina kläder (slipover).
Men nu är det 2009 och jag har varken båt, skivor eller slipover  men när allt kommer omkring är det inte så dåligt ändå.

Farbröderna här i stan är roliga, ialla fall de som jag träffar på. En petar på en med sin krycka och vill tala om storleken på och jämföra bärkassar en annan vill prata om påskris och andra är mer kryptiska. Idag blev det ett möte av det mer kryptiska slaget.
Jag kände mig som alltid försenad till lektionen och tar tillfället i akt att inte dra benen efter mig uppför den branta backen till Komvux och tänker att det säkert också är bra för konditionen att alltid vara lite sen. En mycket gammal man är istället på väg nerför den branta backen med sin rullator och utbrister "Hörrdu jänta! Int ska du jäkta så hemskt, i sinom tid blir du också gammal." och det är ju sant.
Jag har funderat hela dagen på vad det kan betyda det där han sa. Vad menade han egentligen?  Betyder det att om jag tar det lugnt nu så får jag skynda mig mer när jag blir gammal eller om jag stressar nu så kommer jag inte att bli gammal hmm...?? Det skulle nästan kunnat ha varit en händelse ur Twin Peaks eller Riket, något sånt där klurigt och märkligt som bara händer där.
Hur som helst har farbrorn rätt. Det är inte bra att skynda sig, speciellt inte uppför branta backar både verkliga och andra backar man kan träffa på här och där.

Där skulle jag kunna avsluta dagens skriverier men jag har varit duktig och tagit bilder på några projekt/idéer som blivit färdiga.
   ett nygammalt påskägg gjort av ett gammalt fult. Målat med hobbyfärg, klippte sedan ut siluettmotivet ur en uråldrig mönstrad papperspåse och lackade det hela med lack för målningar.

  De roliga djuren från söndagens slöjdklubbsledarträff. Gjorda av mattrasor och piprensare.  Hunden, den rosa, ser mer ut som en kortbent gris med näbb och temat arga katter fortsätter. Här en riktig slagskämpe som bara fick tre ben (men står ändå) och endast ett öra.

  Ett Tartan mönstrat glas/koppunderlägg. Har en tid haft en idé om att det borde gå att lägga tartanmönstrade pärlplattor och det gick ju rätt bra. Det syns kanske inte så bra på bilden men det ser bra ut i verkligheten. Det här är en tolkning av familjen Frasers ruta och nästa blir den fantastiska bakisdrycken Irn-Bru som tydligen också har en egen tartan. Dock känner jag mig ganska begränsad just nu eftersom de hiskeliga orangea färgerna regerar bland de pärlor jag har och då blir det Irn-Bru vare sig man vill det eller ej. Den är nämligen det mest orange jag någonsinn sett men då är det ju också från Skottland detta kontrasternas land.
Jag tror också att man skulle kunna göra en rolig lampa på det här sättet.

Nu ska jag sova och snabbräkna svåra deriveringar inför prov på torsdag. Kommer nog sova rätt bra efter mitt första Friskis & Svettis pass. Det var roligt och jag trivs bra med tanterna. Lika bra att vänja sig för i sinom tid blir man gammal.

 

Idag har jag gjort små roliga djur av piprensare och mattrasor på museet. Det var mycket kul så jag tror det blir väldigt lite räknande av derivator och väldigt mycket piprensare istället denna vecka vilket egentligen inte är så bra för jag har nämligen prov på torsdag. Huvva!

I brist på bild av de små roliga djuren så får det bli en fågel på en vattenkran i Glasgow istället som också var rolig.